En smekning på min kind

Tilda, två veckor gammal.


Det är så mycket hos Saga som påminner om hennes storasyster Tilda. Ansiktsuttryck och rörelser. Jag måste erkänna att när jag tänker på att det inte blir fler bebisar efter Saga känner jag en sorg. Vi är fullt nöjda med beslutet att inte skaffa fler barn, men det innebär också att det aldrig mer kommer att finnas någon liten bebis i vår familj vars existens påminner om vår förlorade dotter. Saga har redan passerat åldern för hur gammal Tilda blev, tiden rusar förbi.

Jag skriver inte så ofta om Tilda i bloggen numera,, men hon finns i mina tankar varje dag och nämns i familjens samtal varje vecka. Melvin räknar upp Tildas namn lika självklart som Pontus och Sagas när han nämner sina syskon. Men det är svårt att förstå hur en liten bebis kan vara storasyster. Önskar så innerligt att han också fått träffa Tilda. Det enda jag kan ge honom är bilder, berättelser och små filmsnuttar.

De sista dagarna har Tildas närvaro känts tydligt här hemma. Vissa händelser visar sig ha sin naturliga förklaring, andra vet jag inte varför de uppstår. Det kan vara ljud som påminner mig om Tildas läte, som visar sig komma från barnens tv. Eller en smekning på min kind när jag ligger i sängen, som jag är helt säker på att jag kände. Var det något statiskt i täcket, eller en liten flickas hälsning till sin mamma? Jag känner en hand på mitt bara ben när jag står framför handfatet i badrummet, vad är den naturliga förklaringen till det? Jag älskar och saknar mer än någonsin! ♥

Ingen är vackrare än Du
för Du har himmelsk klädnad nu
Du som är mammas sorg och skatt
jag ber i natt
När Du hör vita vingars sus
be att två änglar tar ditt ljus
ner till min mardröms mörka hus
Jag vill alltid älska!

Text: Carola Häggkvist & Erik Hillestad

Lyssna här.

Änglar finns dom?

- Jodå, vi har flera stycken här hemma faktiskt. Var och en med sin egen historia.

Världens bästa storebror!

Pontus har precis vaknat och kommit ut från sitt rum.

Pontus: - Mamma ska jag berätta en sak?
Jag: - Ja.
Pontus: - Igår när jag hade somnat i er säng, då vaknade jag. Jag ställde mig vid fönstret och tittade på månen. Då sa jag "Tilda, varför måste du födas så?", sedan grät jag lite.
Jag: - Älskade underbara Pontus....
Pontus: - Mamma, jag tror att Tilda saknar oss jättemycket också...


Tårarna rinner och jag vet inte om det gör mest ont eller gläder mig mest att höra honom prata om saknaden efter sin syster. Det enda jag är säker på är att Tilda kunde inte haft en bättre storebror! ♥

In memoriam - Tidningen Härjedalen

Vackra minnen

För fem år sedan

Den här timmen för fem år sedan förberedde vi oss för en av livets stora stunder - dopet av vårt andra barn. Kvällens ceremoni framkallade kärleksfulla varma tårar, men till stor del även sorgetårar över hur orättvist livet kan vara.

När jag ser bilden ovan reflekterar jag över att lyckan verkar frånvarande. Vi utstrålar orkeslöshet snarare än glädje. Ett mycket svagt leende kan skönjas i våra ansikten, som om ett litet lyft av mungiporna är allt vi mäktar med. Men ändå är tacksamhet det ord som dyker upp när jag tänker tillbaka på Tildas dop. I en annars mycket kämpig vardag var dopet ett underbart avbrott som jag är lycklig över att vi fick uppleva tillsammans med vår dotter. Den stilla och vackra stunden fick oss att fokusera på det positiva och dess religiösa innebörd kändes som en trygghet, trots att varken Fredrik eller jag skulle kalla oss aktivt troende.

Blickar fram mot alla årsdagar i december som bär med sig så många varma minnen av vår dotter. ♥

En ängel på besök

Idag utspelades följande scen vid köksbordet.

Pontus: - Vem är det som har petat ett finger i min pepparkaksdeg?
Maria: - Det kanske är Tilda som varit och hälsat på?
(Förväntad reaktion: Haha, nejje mamma det kan det inte vara.)
Pontus: - Hej, Tilda! Du får peta i min pepparkaksdeg.


Älskade underbara storebror! ♥

Många möten och födelsedagsfirande

Vi har haft en bra helg i Sveg, med både skratt och tårar. Det har varit fullt upp från fredag kväll till måndag kväll.

Vi har mött många underbara människor.
För andra gången har vi träffat pappas tjej, numera sambo. Vi har även träffat hennes två söner. Har varit riktigt skoj att lära känna dem, vi har haft roligt tillsammans och skrattat mycket. Min syster Helena kom från Östersund för att träffa oss, vi har hälsat på min mormor i Hede, umgåtts med min farmor och min syster Catrine och hennes Fredrik, syster Madeleine och hennes Daniel. Vi har även besökt min tremänning "Stor-Maria" och hennes familj.

Madeleine busar med grabbarna

Vi har grattat vår dotter på födelsedagen

Igår var det Tildas födelsedag. På morgonen var jag ledsen och tårarna rann utför mina kinder.

Pontus: - Är du ledsen mamma?

Maria: - Ja, jag saknar Tilda.

Pontus (med lugn röst): - Mamma, jag saknar Tilda varenda dag... men jag gråter inte.

Maria (med ett leende på läpparna): - Vad bra Pontus, men du vet att man får gråta om man är ledsen va?

Pontus: - Ja, jag vet det.

Så var det inget mer med det och Pontus fortsätter att titta på tv under tiden som mina tårar fortsätter rinna. Är så tacksam över våra raka och enkla samtal. Underbara son!

Mitt på dagen gick vi till graven tillsammans med Tildas gammelfarmor Annelis. Tilda fick en vit ängel, en gravdekoration som moster Madde gjort och så tände vi ljus. Pontus ville att vi skulle sjunga både på engelska och svenska för hans syster, så det gjorde vi.

Grattis Tilda!

Tildas födelsedagspresenter

Det vackra hjärtat som moster Madeleine gjort.