Ett evigt ärr

Underbara härliga vår! Är en tid fylld av solsken, värme, födelsedagskalas, glädje osv. Mitt i alla dessa stunder av lycka kommer ändå sorgen oväntat smygande ibland. Kan inte hjälpa att det ändå känns bra att den kommer, det betyder att jag inte glömt, att jag fortfarande älskar.

Blir jag ledsen och gråter av längtan efter det jag inte har, se det inte som att ni sagt eller gjort något fel. Känner jag ett sting i hjärtat av saknad efter min dotter så är det som det är. Kommer alltid ha ett ärr på mitt hjärta, det kommer alltid finnas saker som påminner- situationer, fraser eller ord. Var inte rädd för vad ni kan eller inte kan säga, var inte rädd för att jag ska bli ledsen. Jag måste få bli ledsen, jag måste få känna att jag saknar, att jag också velat uppleva vissa saker som andra får, att jag alltid kommer att ha ett tomrum i mitt liv.

Förutom de fysiska minnen vi har kvar efter vår dotter är mina känslor och tankar det jag har. Så känn inte dåligt samvete över att ni påminner mig om min dotter utan glädjs med mig att jag fortfarande minns och älskar.