tisdag 23 december 2008
Ett ljus ger värme, till ett modershjärta och en gravplats
Idag har min älskade lillasyster Helena varit och tänt ljus för vår lilla ängel. Tack!
måndag 22 december 2008
Sorg är inte alltid så lätt att hantera
Är galet, men fortfarande efter tre år känner jag mig inte riktigt trygg i sorgen omkring Tilda. Känner mig inte trygg i att jag alltid kan hantera små detaljer som oväntat dyker upp och påminner mig om den tid hon fanns hos oss, utan att bryta ihop. Känner mig inte trygg i att jag fortfarande har rätten att bryta ihop och hejdlöst gråta. Känner mig inte trygg i att jag kan skriva eller prata hur mycket jag vill om henne, utan att någon uppfattar det som stötande eller konstigt.
Känner att jag så ofta behöver försvara och förklara mina tankar och känslor omkring förlusten av vår dotter. Vet inte om det beror på de kommentarer jag får eller att jag själv känner mig så otrygg i allt det här.
Tilda är vår dotter, kommer alltid att vara. Hon kommer alltid att ha ett plats i vårt hjärta. Som det känns idag kommer jag alltid att tycka att perioden 15 november till 5 januari är lite jobbig. Det blir så mycket tydligare att hon inte finns hos oss. Alla saker vi gjorde tillsammans inför jul, som är traditioner och återkommer varje år. Alla julklappar som vi köper till grabbarna, men inte till vår dotter. Alla underbara små stunder med julpyssel inför julen, som vår dotter aldrig kommer att delta i.
Älskade Tilda, saknar dig så otroligt mycket!
Känner att jag så ofta behöver försvara och förklara mina tankar och känslor omkring förlusten av vår dotter. Vet inte om det beror på de kommentarer jag får eller att jag själv känner mig så otrygg i allt det här.
Tilda är vår dotter, kommer alltid att vara. Hon kommer alltid att ha ett plats i vårt hjärta. Som det känns idag kommer jag alltid att tycka att perioden 15 november till 5 januari är lite jobbig. Det blir så mycket tydligare att hon inte finns hos oss. Alla saker vi gjorde tillsammans inför jul, som är traditioner och återkommer varje år. Alla julklappar som vi köper till grabbarna, men inte till vår dotter. Alla underbara små stunder med julpyssel inför julen, som vår dotter aldrig kommer att delta i.
Älskade Tilda, saknar dig så otroligt mycket!
Sorg är inte alltid så lätt att hantera
Är galet, men fortfarande efter tre år känner jag mig inte riktigt trygg i sorgen omkring Tilda. Känner mig inte trygg i att jag alltid kan hantera små detaljer som oväntat dyker upp och påminner mig om den tid hon fanns hos oss, utan att bryta ihop. Känner mig inte trygg i att jag fortfarande har rätten att bryta ihop och hejdlöst gråta. Känner mig inte trygg i att jag kan skriva eller prata hur mycket jag vill om henne, utan att någon uppfattar det som stötande eller konstigt.
Känner att jag så ofta behöver försvara och förklara mina tankar och känslor omkring förlusten av vår dotter. Vet inte om det beror på de kommentarer jag får eller att jag själv känner mig så otrygg i allt det här.
Tilda är vår dotter, kommer alltid att vara. Hon kommer alltid att ha ett plats i vårt hjärta. Som det känns idag kommer jag alltid att tycka att perioden 15 november till 5 januari är lite jobbig. Det blir så mycket tydligare att hon inte finns hos oss. Alla saker vi gjorde tillsammans inför jul, som är traditioner och återkommer varje år. Alla julklappar som vi köper till grabbarna, men inte till vår dotter. Alla underbara små stunder med julpyssel inför julen, som vår dotter aldrig kommer att delta i.
Älskade Tilda, saknar dig så otroligt mycket!
Känner att jag så ofta behöver försvara och förklara mina tankar och känslor omkring förlusten av vår dotter. Vet inte om det beror på de kommentarer jag får eller att jag själv känner mig så otrygg i allt det här.
Tilda är vår dotter, kommer alltid att vara. Hon kommer alltid att ha ett plats i vårt hjärta. Som det känns idag kommer jag alltid att tycka att perioden 15 november till 5 januari är lite jobbig. Det blir så mycket tydligare att hon inte finns hos oss. Alla saker vi gjorde tillsammans inför jul, som är traditioner och återkommer varje år. Alla julklappar som vi köper till grabbarna, men inte till vår dotter. Alla underbara små stunder med julpyssel inför julen, som vår dotter aldrig kommer att delta i.
Älskade Tilda, saknar dig så otroligt mycket!
måndag 15 december 2008
Välkommen till Holland
Välkommen till Holland
Av Emely Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)
Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här………..
När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.
Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger: ”Välkommen till Holland.”
”Holland!”, halvropar du. Vad menar du med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!
Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.
En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats. Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.
Det är som sagt en annorlunda plats. Det är långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit här ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.
Och då och då så säger du till dig själv: ”Ja, det var dit jag skulle, det var vad jag hade planerat.”
Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.
Orginalversionen
Av Emely Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)
Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här………..
När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.
Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger: ”Välkommen till Holland.”
”Holland!”, halvropar du. Vad menar du med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!
Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.
En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats. Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.
Det är som sagt en annorlunda plats. Det är långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit här ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.
Och då och då så säger du till dig själv: ”Ja, det var dit jag skulle, det var vad jag hade planerat.”
Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.
Orginalversionen
Välkommen till Holland
Välkommen till Holland
Av Emely Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)
Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här………..
När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.
Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger: ”Välkommen till Holland.”
”Holland!”, halvropar du. Vad menar du med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!
Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.
En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats. Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.
Det är som sagt en annorlunda plats. Det är långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit här ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.
Och då och då så säger du till dig själv: ”Ja, det var dit jag skulle, det var vad jag hade planerat.”
Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.
Av Emely Pearl Kingsley (fritt översatt till svenska)
Jag blir ofta ombedd att beskriva erfarenheten av att leva och uppfostra ett barn med handikapp. I ett försök att hjälpa människor som inte delat denna erfarenhet, att förstå det, att föreställa sig hur det skulle kännas, så är det så här………..
När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer. Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D.
Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger: ”Välkommen till Holland.”
”Holland!”, halvropar du. Vad menar du med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!
Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna.
En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig, oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom.
Nej, det är bara en annorlunda plats. Så Du måste gå ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.
Det är som sagt en annorlunda plats. Det är långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit här ett tag och du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit.
Och då och då så säger du till dig själv: ”Ja, det var dit jag skulle, det var vad jag hade planerat.”
Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.
måndag 1 december 2008
Vår älskade dotters dopdag
Saxat från dagboken om Tilda:Vid 19:15 var det dags för Tilda att döpas. Helena, Magnus, Micke, och Kristin kom till vårt lilla rum ett tag innan och vi gick tillsammans till kapellet. Vi hade fått låna en jättefin dopklänning från avdelningen som Tilda var otroligt söt i. Dopet var otroligt fint och det kändes verkligen som vår ceremoni, något som stämde så bra in på oss. Jag tror inte att vi kunnat fått ett finare dop om det vore något som vi planerat under en längre tid hemma. Det kändes så bra att det var just vi sju som var med och prästen var så gullig och omtänksam. Bara en sådan sak att han tyckte att vi skulle tända ett ljus istället för att be.
Efter dopet samlades alla i barnklinikens träningskök för att fika lite tillsammans. Det var så trevligt och vi blev sittande i 1,5 timme. Tilda fick två doppresenter och det visade sig att de köpt samma sorts fotoalbum i samma butik, minuterna efter varandra! Vilket sammanträffande! Vi kände oss otroligt glada och nöjda när vi kröp ner i sängen den kvällen.
Skrivet av mamma
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)