Besök hos patologen

Mer än sju år har passerat sedan du somnade in och jag betar fortfarande av "första gången sedan..." Senast igår...

Jag ska ju bli sjuksköterska är det tänkt och igår var det dags för obduktion. Jag visste att jag skulle tvingas gå i samma korridorer där jag en gång för drygt sju år sedan sköt en BB-vagn framför mig, med din döda kropp i. I går, i väntan på lärarens ankomst stod jag helt stilla och blickade in igenom glasdörrarna jag snart skulle träda igenom. In i den där evighetslånga korridoren som slutar vid dödens rike - patologen. Där jag gått tidigare med gråten i halsen och en värkande mage, förbi sjukhusfotografen som tog bilder av oss tillsammans, in genom en ny korridor, genom en obduktionssal och in i andaktsrummet. Den värkande magen kom tillbaka och jag trodde jag skulle kräkas. Jag hämtade andan och återvände till mina klasskamrater.

Promenaden genom korridoren var lika hemsk som jag mindes, jag grät även denna gång. När läraren berättade att efter obduktionen skulle vi gå in till andaktsrummet kändes det som ett slag i ansiktet. Jag var på väg att springa därifrån - fly! Känslor och tankar överväldigade mig! Efter ett kort enskilt samtal med läraren kändes allt bättre.

När obduktionen var avklarad var det dags att träffa obduktionsteknikern, som även ansvarar för anhörigkontakten hos patologen. Efter att han genomfört en kort presentation skulle vi samlas i andaktsrummet. Den fantastiska läraren frågade om inte hon och jag skulle gå in själva en stund först, under tiden de andra lyssnade på obduktionsteknikern, vilket jag tacksamt accepterade. Den välbekanta kniven högg till i mitt bröst när jag steg in genom dörren och tårarna var omedelbara. Läraren bad mig slå mig ned på en stol och berätta om dig. Som vanligt infann sig åter lugnet när jag fick berätta "historien om Tilda".

Ibland är du så nära. Jag känner din doft och din närhet. Den skärande sorgen är underligt nog en trygghet för mig. Det betyder att allt inte varit en ond dröm, utan verklighet. Det betyder att du en gång legat i mina armar och att jag så många gånger gnuggat min näsa mot din. Din plats i mitt hjärta är lika stort och fyllt som dina syskons men din plats i min vardag är ekande tom! Saknar dig så obeskrivligt mycket hjärtat! Älskar dig! ♥ ♥ ♥