På många sätt är hon är min raka motsats, men på flera andra sätt är vi väldigt lika. Jag uppskattar hennes rakhet, humor och att det går att prata med henne om allt. Tycker om att hon känner mig så bra att jag många gånger inte behöver förklara känslor och tankar, hon förstår mig så väl ändå.
Igår när jag träffade henne sa hon med ett leende "jag har en present till dig". Jag öppnade försiktigt det vita papperet och blev helt överväldigad över vad jag såg. En liten söt bebis med små änglavingar på sin rygg låg på en månskära och såg ut att sova så skönt. På samma sätt som jag omedelbart såg min förlorade dotter, hade hon gjort samma sak.
Kan inte förklara stunden på annat sätt än med ordet känslofyllt. Kärlek till vår dotter och kärlek till en älskad vän. En i sig så liten present men i mitt hjärta en stor handling. En omtanke som så omedelbart blev en ännu större plats i mitt hjärta för min vän.
Det går inte att förklara i ord den kärlek och värme jag känner när någon visar att de sänder en tanke till den dotter vi inte längre fysiskt har med oss. Det krävs inte stora gärningar, ett tänt ljus, en blomma på graven eller endast en fråga som gäller vår dotter är något som jag så ofattbart mycket glädjs över.
Tack älskade Karro, för att du finns i mitt liv, för din omtanke och för den vackra presenten!
