Begravning

Idag är det två år sedan vi satt omkring din lilla kista i kyrkan, bara den närmsta familjen. Tittade på en nalle av rosor uppe på kistlocket och lyssnade på "Blinka lilla stjärna" som spelades från pianot. En så hemsk dag som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde jag skulle behöva uppleva, begrava ett efterlängtat och älskat barn som vi delat så mycket med.

Älskar dig Tilda!

Vackra klänningar

Jag gråter, gråter tills jag kväjs och nästan kräks. Som så många gånger förr... Det är så tomt i mitt liv, i vår vardag. Önskar att vår dotter fanns här! Att jag slapp plågsamt titta på alla vackra klänningar, utan även fick köpa dem och klä min älskade dotter. Orden "om jag haft en dotter hade jag köpt en sån" får en helt annan betydelse för mig.

Ibland när jag tittar på mina barn funderar jag på hur vårt liv hade sett ut idag med ett barn till, en syster tillsammans med sina bröder i leken. Man kan spekulera i att Melvin inte hade funnits om Tilda fått leva, men för en änglamamma går det inte att tänka så fullt ut. Kan ju inte räkna bort ett av mina barn.

Saknar Tilda, saknar min dotter. Kommer det någonsin sluta göra så ont? Önskar att jag fick hålla i henne ännu en gång, viska i hennes öra hur mycket jag älskar henne och saknar henne. Ännu en gång memorera hennes ansiktsdrag och doft.

Ordspråk om sorg

Fick ett kinesiskt ordspråk av några vänner efter att Tilda somnat in.

Sorg är som en trekant som roterar runt i hjärtat med spetsar som rispar.
Det gör ont, förfärligt ont, tills trekantens spetsar är borta och det bara är en kula som åker runt utan smärta.
Sorg är en process som tar tid, men den tar slut.
Hur lång processen blir beror å vad vi förlorat, vilka resurser vi själva har och det nätverk vi har runt oss.
Men när glädjen över det du har haft överskuggar saknaden av det du förlorat, när du vet att du aldrig velat vara utan det du förlorat, även om du visste att du en gång kanske skulle behöva släppa det. DÅ är trekantens spetsar borta och kulan blir en skatt i ditt hjärta.

Jag tycker att det är ett så fint ordspråk, som säger så mycket. Men ibland känns det bara hopplöst. Två år efter att vår dotter somnat in känns det fortfarande långt kvar innan jag kan säga att det inte gör ont, att det känns som att glädjen över det jag haft är större än sorgen över det jag förlorat. Önskar att jag vore där... att jag alltid med ett leende kunde tänka på vår dotter, att jag skulle känna mig varm i kroppen när jag hörde hennes namn, inte bara tom och ensam. Vet inte om dikten är en romantisering, hur man vill att det ska vara eller om jag faktiskt kommer vara där en dag. På något sätt känner jag mig lite trotsig och VILL sörja henne med, känns bara bra att göra det.

2006-01-05 00:40

Nu är det bara timmar kvar, till stunden för två år sedan, då vår dotter somnade in. Det gör så ont i mig. Tilda fyller en stor plats i mitt hjärta och ett stort tomrum i vår vardag. Är ändå så glad att kunna skriva att vår dotter fortfarande finns med i vår vardag, i våra tankar och i våra samtal. Älskade Tilda. *gnuggar i fantasin din näsa mot min*. När vi gick upp i morse tände jag ett ljus i din ängla-ljusstake, ska hålla ett ljus brinnande hela dagen.

Klistrar in en dikt som min pappa skrev till sitt förlorade barnbarn för två år sedan. En dikt som han med darr på rösten läste upp vid hennes begravning.


Till Tilda

Skrivet av Crister Amundsson, januari 2006

Tänk om människor kunde flyga,
över alla sorger och besvär.
Vi stora luftslott skulle bygga,
så vi kunde möta alla änglar där.

Alla våra vänner, nära och kära,
som i förväg har gått.
Skulle hjälpa oss att bära,
den ofantliga sorg vi fått.

Till oss kom en liten solstråle,
ett barnbarn, dotter och lillasyster.
Så näpen och söt att man måste småle,
en liten liten syster yster.

Busfröt som skulle reta storebror,
fara runt som en virvelvind.
Kramas och pussas med far och mor,
bli smekt på sin mjuka kind.

Livet blev nu inte så,
men varför, varför så kort.
Det har vi svårt att förstå,
hon fick ju inte gå bort.

Nu ler vi genom tårar,
hon har berikat våra sinnen.
Och går mot nya vårar,
ljust bevarad i våra minnen.

En sak vår sorg dock mildra,
när du klättrar uppför Herrens stängel.
För det ska du veta Tilda,
Du är himlens vackraste ängel.