Jag gråter, gråter tills jag kväjs och nästan kräks. Som så många gånger förr... Det är så tomt i mitt liv, i vår vardag. Önskar att vår dotter fanns här! Att jag slapp plågsamt titta på alla vackra klänningar, utan även fick köpa dem och klä min älskade dotter. Orden "om jag haft en dotter hade jag köpt en sån" får en helt annan betydelse för mig.
Ibland när jag tittar på mina barn funderar jag på hur vårt liv hade sett ut idag med ett barn till, en syster tillsammans med sina bröder i leken. Man kan spekulera i att Melvin inte hade funnits om Tilda fått leva, men för en änglamamma går det inte att tänka så fullt ut. Kan ju inte räkna bort ett av mina barn.
Saknar Tilda, saknar min dotter. Kommer det någonsin sluta göra så ont? Önskar att jag fick hålla i henne ännu en gång, viska i hennes öra hur mycket jag älskar henne och saknar henne. Ännu en gång memorera hennes ansiktsdrag och doft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar