2006-01-05 00:40

Nu är det bara timmar kvar, till stunden för två år sedan, då vår dotter somnade in. Det gör så ont i mig. Tilda fyller en stor plats i mitt hjärta och ett stort tomrum i vår vardag. Är ändå så glad att kunna skriva att vår dotter fortfarande finns med i vår vardag, i våra tankar och i våra samtal. Älskade Tilda. *gnuggar i fantasin din näsa mot min*. När vi gick upp i morse tände jag ett ljus i din ängla-ljusstake, ska hålla ett ljus brinnande hela dagen.

Klistrar in en dikt som min pappa skrev till sitt förlorade barnbarn för två år sedan. En dikt som han med darr på rösten läste upp vid hennes begravning.


Till Tilda

Skrivet av Crister Amundsson, januari 2006

Tänk om människor kunde flyga,
över alla sorger och besvär.
Vi stora luftslott skulle bygga,
så vi kunde möta alla änglar där.

Alla våra vänner, nära och kära,
som i förväg har gått.
Skulle hjälpa oss att bära,
den ofantliga sorg vi fått.

Till oss kom en liten solstråle,
ett barnbarn, dotter och lillasyster.
Så näpen och söt att man måste småle,
en liten liten syster yster.

Busfröt som skulle reta storebror,
fara runt som en virvelvind.
Kramas och pussas med far och mor,
bli smekt på sin mjuka kind.

Livet blev nu inte så,
men varför, varför så kort.
Det har vi svårt att förstå,
hon fick ju inte gå bort.

Nu ler vi genom tårar,
hon har berikat våra sinnen.
Och går mot nya vårar,
ljust bevarad i våra minnen.

En sak vår sorg dock mildra,
när du klättrar uppför Herrens stängel.
För det ska du veta Tilda,
Du är himlens vackraste ängel.