Ordspråk om sorg

Fick ett kinesiskt ordspråk av några vänner efter att Tilda somnat in.

Sorg är som en trekant som roterar runt i hjärtat med spetsar som rispar.
Det gör ont, förfärligt ont, tills trekantens spetsar är borta och det bara är en kula som åker runt utan smärta.
Sorg är en process som tar tid, men den tar slut.
Hur lång processen blir beror å vad vi förlorat, vilka resurser vi själva har och det nätverk vi har runt oss.
Men när glädjen över det du har haft överskuggar saknaden av det du förlorat, när du vet att du aldrig velat vara utan det du förlorat, även om du visste att du en gång kanske skulle behöva släppa det. DÅ är trekantens spetsar borta och kulan blir en skatt i ditt hjärta.

Jag tycker att det är ett så fint ordspråk, som säger så mycket. Men ibland känns det bara hopplöst. Två år efter att vår dotter somnat in känns det fortfarande långt kvar innan jag kan säga att det inte gör ont, att det känns som att glädjen över det jag haft är större än sorgen över det jag förlorat. Önskar att jag vore där... att jag alltid med ett leende kunde tänka på vår dotter, att jag skulle känna mig varm i kroppen när jag hörde hennes namn, inte bara tom och ensam. Vet inte om dikten är en romantisering, hur man vill att det ska vara eller om jag faktiskt kommer vara där en dag. På något sätt känner jag mig lite trotsig och VILL sörja henne med, känns bara bra att göra det.