Jag sover med änglar som vaktar mej

Sitter och går igenom gamla mail. 12 januari 2006, en vecka efter att Tilda somnat in fick jag ett mail av Jenny, en tjej jag delade klass med under hela grundskolan. Vi var tre tjejer i min klass fram till årskurs 6, så ganska naturligt så var Jenny en av mina bästa vänner under den tiden.

I mailet hade hon skickat med en dikt. Jag själv tror inte på Gud som man, möjligtvis stundvis på en högre kraft. Trots detta känner jag att orden i dikten talar till mig.

Kära mamma, snälla var inte så ledsen.
Jag saknar dej också så väldigt mycket.
Det är vackert här där jag är,
men jag oroar mej mycket över dej.
Jag sover med änglar som vaktar mej.
Det är bara kärlek här uppe.
Jag är aldrig ensam eller rädd för Gud är så väldigt nära.
Jag går med Jesus varje dag.
Han är väldigt snäll och rar.
Oroa dej inte mamma.
Han håller min hand när vi korsar gyllene gata.
Jag gråter aldrig eller gör mej illa.
Jag spelar och skrattar och sjunger mycket.
Och jag hör dig när du ber.
Snälla mamma var inte arg på Gud.
Du förstår han älskar också mej.
Och även fast du inte är här med mej så är jag ändå nära dej.