Älskade Tilda,
Dagar, månader och år passerar. Sista tiden har du varit mer närvarande än vanligt i mina tankar och vardag. Jag har börjat studera till sjuksköterska, många moment i utbildningen påminner om saker vi gått igenom tillsammans. Idag hade vi föreläsning om omvårdnad i livets slutskede. "Nu kan vi inte göra mer, bara lindra och se till att Tilda har det bra". Det kallas brytpunkten inom palliativ vård har jag lärt mig idag. Så enkelt när man är sjuksköterskan som ska säga orden. Så obeskrivligt plågsamt när man är den som tar emot beskedet. Hoppet grusas sönder, verkligheten slår dig hårt i ansiktet och du tvingas inse att det enda du kan göra nu är att vänta. Minuter, timmar och kanske enstaka dagar innan hjärtat slår sitt sista slag. Jag grät i föreläsningssalen, om och om igen. Skönt nog var jag inte den enda.
En vän/bekant förlorade nyligen sitt lilla barn. Den lilla dottern somnade in i mammas mage i graviditetsvecka 40. Det gör ont i mig. Blir så obeskrivligt ledsen över vad de går igenom. Dagen jag fick beskedet grät jag hela kvällen och kände mig illamående hela dagen därefter. I den lilla by jag är uppväxt har en liten flicka fått sätta livet till på grund av en vårdslös ung man. Hon gick längs samma kyrkomur som jag själv så många gånger passerat på väg till skolan. Jag känner inte familjen, vet bara vem pappan är, ändå känner jag så starkt med dem. Jag påminns om det vi gick igenom tillsammans med dig och den fruktansvärda tiden från dödsfallet till begravningen och de tuffa kommande åren. En gång för länge sedan sa jag "det här unnar jag inte ens min värsta fiende", jag står för orden än idag. Jag har begravt ett älskat barn, jag önskar att ingen efter mig ska behöva uppleva samma hjärtskärande scenario.
Du fattas mig! Du fattas mig varje kväll då jag pussat dina syskon godnatt och istället för att pussa din kind kan jag endast viska ut i luften "godnatt Tilda, mamma älskar dig" och hoppas att du hör. Du fattas mig vid middagsbordet då dina bröder berättar vad som hänt under dagen på skolan. Du fattas mig inför jul och födelsedagar då jag tvingas leta efter passande gravdekorationer istället för dockor och klänningar. Du fattas mig på alla familjefoton. Du fattas mig varje dag!
Jag skulle ge vad som helst för att få träffa dig i tio minuter. Få hålla dig i min famn, stryka mina fingrar över din varma kind, se ditt vackra leende och bara få veta att du har det bra. Älskar dig Tilda! ♥
måndag 17 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)