Indien eller Sverige, kärleken och sorgen är den samma

Har tittat på ett program på kanal 5, "Flickan med två ansikten". En indisk liten flicka från den lägsta kasten föds med två ansikten. Många ser flickan som en inkarnation av flera hindugudar och vallfärdar till familjens hem för att ge gåvor.

Sjukvård är långt ifrån ett självklart alternativ för hennes familj så den flickan med två ansikten får inte hjälp för än efter flera veckors levnadstid, när hon akut blir sämre. Den lilla lilla flickan är svag och uttorkad, men får hjälp och blir långsamt bättre. Efter två månader får hon en hjärtinfarkt och somnar in.


För mig var det skönt att få bekräftelsen på att det inte spelar någon roll vilken religion man tillhör, vilket land man är född i så är vi alla lika när det gäller kärleken till ett barn och sorgen när vi förlorar den älskade sonen eller dottern.

Ett missbildat barn är trots sin missbildning i sina föräldrars ögon det allra vackraste barnet i världen. Sorgen efter ett förlorat barn är lika smärtsam och en förälders önskan att barnets korta liv inte ska vara förgäves är något som jag så tydligt känner igen.

Familjen byggde ett tempel efter dotterns bortgång, med en staty av deras älskade dotter med två ansikten.

Tre år och några timmar...

Tre år och några timmar...

Ibland är natten endast en gräns mellan onsdag och torsdag. Ibland är natten gränsen mellan liv och död.

Hoppas att du har det bra på månen, älskade hjärtat!

http://familjensbilder.amundsson.com/#18.0

Änglar och hjärtan

I morse var det -28 grader ute när vi steg upp. Blev ett par grader mildare under dagen, så det var riktigt kyligt när vi skulle åka till graven idag. Febersjuka Melvin fick stanna hemma, likaså Pontus som hellre såg på tv med Catrine.

Så nu sitter ängeln på pinnen på plats framför stenen, tillsammans med det rosa hjärtat hon fick vid födelsedagen, den vita ängeln hon fick innan jul för drygt ett år sedan och ekorren hon fick av morfar efter begravningen.

Har varit en tung dag. Känns ofattbart att det gått så lång tid. Den smärtande sorgen känns färsk och minnesbilderna så tydliga. En bit av mig vill stanna kvar och en bit av mig vill blicka framåt. Är glad över att jag har båda delarna.

3 år utan vår älskade dotter

Idag omkring 13:30, för tre år sedan. En kaosartad situation uppstod när vår dotter slutade andas och blev först blå sedan vit i ansiktet. Vi trodde hennes sista sekunder var komna och tårögda berättade vi för henne hur mycket vi älskar henne och sa adjö. Helt oväntat kippade hon efter andan på nytt, vi ringde efter ambulans och Fredrik bar sin bleka dotter in i ambulansen som ilade iväg till Falun.

När jag själv kom till neonatalavdelningen i Falun och tittade Fredrik i ögonen förstod jag att det inte gick längre. Vår dotter skulle snart somna in för alltid.

00:40 den 5:e januari slog hennes hjärta sitt sista slag. Hon somnade stilla in i sin pappas famn.

Läs hela berättelsen om Tildas sista dygn här.

Sista fotot på hela familjen, taget under kvällen den fjärde januari 2006. Fredrik med två fingrar på sin dotters hjärta, så som han suttit under större delen av kvällen.


VI ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET TILDA! DU KOMMER ALLTID FINNAS I VÅRA HJÄRTAN OCH SAKNAS I VÅR VARDAG!