Så nu sitter ängeln på pinnen på plats framför stenen, tillsammans med det rosa hjärtat hon fick vid födelsedagen, den vita ängeln hon fick innan jul för drygt ett år sedan och ekorren hon fick av morfar efter begravningen.
Har varit en tung dag. Känns ofattbart att det gått så lång tid. Den smärtande sorgen känns färsk och minnesbilderna så tydliga. En bit av mig vill stanna kvar och en bit av mig vill blicka framåt. Är glad över att jag har båda delarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar