Sorg är inte alltid så lätt att hantera

Är galet, men fortfarande efter tre år känner jag mig inte riktigt trygg i sorgen omkring Tilda. Känner mig inte trygg i att jag alltid kan hantera små detaljer som oväntat dyker upp och påminner mig om den tid hon fanns hos oss, utan att bryta ihop. Känner mig inte trygg i att jag fortfarande har rätten att bryta ihop och hejdlöst gråta. Känner mig inte trygg i att jag kan skriva eller prata hur mycket jag vill om henne, utan att någon uppfattar det som stötande eller konstigt.

Känner att jag så ofta behöver försvara och förklara mina tankar och känslor omkring förlusten av vår dotter. Vet inte om det beror på de kommentarer jag får eller att jag själv känner mig så otrygg i allt det här.

Tilda är vår dotter, kommer alltid att vara. Hon kommer alltid att ha ett plats i vårt hjärta. Som det känns idag kommer jag alltid att tycka att perioden 15 november till 5 januari är lite jobbig. Det blir så mycket tydligare att hon inte finns hos oss. Alla saker vi gjorde tillsammans inför jul, som är traditioner och återkommer varje år. Alla julklappar som vi köper till grabbarna, men inte till vår dotter. Alla underbara små stunder med julpyssel inför julen, som vår dotter aldrig kommer att delta i.

Älskade Tilda, saknar dig så otroligt mycket!