Fyra år av hopplös sorg och innerlig saknad

Tilda 2 januari 2006, några få dagar innan hon stilla somnade in i sin pappas famn

Omkring det här klockslaget för fyra år sedan läste sjukhusprästen Anders en dikt för oss alla som var samlade omkring Tilda för att snart bevittna hennes sista andetag. Dikten han vid denna stund läste på eget initiativ hade Tildas gudmor läst vid Tildas dop och både vi och Anders hade kommit att tycka mycket om den.

Orden i dikten var så träffande, trots att vår dotter inte var som de flesta andra barn och att hon hade en dödsdom över sig var hon innerligt älskad, så underbart vacker och vi skulle på alla de sätt vi kunde skydda henne från allt ont.

Dikten lästes även vid Pontus och Melvins dop och vid Tildas begravning.

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara.