För fem år sedan
Den här timmen för fem år sedan förberedde vi oss för en av livets stora stunder - dopet av vårt andra barn. Kvällens ceremoni framkallade kärleksfulla varma tårar, men till stor del även sorgetårar över hur orättvist livet kan vara.
När jag ser bilden ovan reflekterar jag över att lyckan verkar frånvarande. Vi utstrålar orkeslöshet snarare än glädje. Ett mycket svagt leende kan skönjas i våra ansikten, som om ett litet lyft av mungiporna är allt vi mäktar med. Men ändå är tacksamhet det ord som dyker upp när jag tänker tillbaka på Tildas dop. I en annars mycket kämpig vardag var dopet ett underbart avbrott som jag är lycklig över att vi fick uppleva tillsammans med vår dotter. Den stilla och vackra stunden fick oss att fokusera på det positiva och dess religiösa innebörd kändes som en trygghet, trots att varken Fredrik eller jag skulle kalla oss aktivt troende.
Blickar fram mot alla årsdagar i december som bär med sig så många varma minnen av vår dotter. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar