Åtta år sedan du somnade in idag. Pontus och jag tittar på bilder som är tagna under tiden du levde. Vi kommer till den sista bilden som är tagen av hela familjen tillsammans. Pontus tystnar, jag märker att han funderar. "Mamma, den sista bilden på oss....". Han vänder mungiporna neråt. Jag frågar Pontus om han blir ledsen och därmed brister han ut i gråt. "Mamma, jag saknar Tilda... jag önskar att hon vore här hos oss". Tiden stannar. Vi står i köket, kramar om varandra och gråter.
Det är svårt och gör ont när jag själv saknar dig, men när dina syskon också visar sin saknad går mitt hjärta i bitar. Pontus och jag pratade om stunden i efterhand. Vi kom fram till att det är en bra sak att gråta och sakna. Det betyder att vi fortfarande minns, saknar och älskar dig!
Älskade underbara dotter, om du ändå fanns hos oss!
♥ ♥ ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar