Nu inser jag allt mer vad jag gått miste om...

Iförrgår kom Melvins första svarsleende! Så underbart att se och jag blev helt varm i hela kroppen.

Vår älskade Tilda log aldrig, hon grät aldrig, men ändå på något sätt kändes hon som vilket barn som helst när vi hade henne hos oss.

Några änglamammor (vars barn redan somnat in i magen) har sagt att först när lillebror eller lillasyster kommit har de fullt ut insett vad de gått miste om tidigare! Själv har jag inte fått den känslan tidigare, vi fick ju lära känna Tilda, ta hem henne och sköta om henne själva. Men när Melvin log mot mig, kände jag också att jag gått miste om något så viktigt med Tilda. Även om hon blev sju veckor fick jag aldrig se henne le...