Min dotter på andra sidan

Har gått och funderat på en sak så länge. Det har gjort mig både upprörd och otroligt ledsen. Känner att jag bara måste skriva av mig och kanske få lite respons. Hoppas att jag inte stöter mig med någon genom vad jag skriver, är inte min mening...

Är en bekant till mig som har möjligheten att få kontakt med människor "på andra sidan". Måste erkänna att jag inte riktigt trott på sånt där. Har trott att det varit människor som spelat på andra människors sorg för att kanske tjäna lite pengar. Ska kanske tillägga att i det här fallet är det absolut inget som den här tjejen gör för egen vinning, ekonomisk eller annan. Det som händer är att hon känner en närvaro och "ser" en person. Personen visar henne saker för att de ska kunna klura ut vem det är. Sedan kan man ställa en fråga eller höra om personen från andra sidan har ett meddelande.

För några månader sedan satte sig min mamma och den här tjejen ner, det här skedde två gånger inom loppet av några veckor. Det som är så knepigt är att de sakerna som visades för henne var så detaljerade att både min mamma och jag direkt kunde klura ut vilka personerna var. Det var så många detaljerade saker, ex. hur ett hus sett ut, hur personerna sett ut, hur de varit som personer, något de upplevt under sina liv, välbeskrivna saker i deras närhet m.m. Så nu måste jag nästan tro på det, var så många små detaljer som stämde. Hon berättade exempelvis inte bara vilken färg huset var, utan även vilket material det var byggt av (huset har ett speciellt utseende). Hon beskrev även bl.a. en godisskål (som verkligen har en speciell mening för den här personen) så detaljerat att hon omöjligt kunnat veta om det på annat sätt.

Jag vet inte om jag bara tycker att det är lite obehagligt eller om det även finns en trygghet i att veta att de på "andra sidan" vakar över oss. Jag har förklarat att jag inte vill vara med om att hon ser om det finns någon i min närvaro. Min mamma har berättat att den här tjejen varit lite nervös över att jag skulle fråga, eftersom hon aldrig fått kontakt med något litet barn förut.

När vi träffades senast kom det inte på tal, men efteråt pratade jag med min mamma och hon berättade att den här bekanta sagt att Tilda finns hos mig. Kändes mest bara tryggt, men vet inte om jag kan tro på det. Så vandrar tankarna iväg och jag blir ledsen. OM det är så att våra älskade fortfarande finns kvar omkring oss.. vem tar hand om min lilla dotter då? Logiken (om man nu kan tala om det i ett sånt här fall) säger ju att en vuxen människa kan ta hand om sig själv, men en liten bebis på andra sidan då? Tar den hand om sig själv, eller? Det är ju jag som är Tildas mamma, det är ju jag som ska ta hand om henne! Tanken på någon annan som tar hand om min dotter gör mig så ledsen och tårarna rinner. Känns så förvirrande och knäppt, eftersom hon inte fysiskt finns hos mig. Då ska man väl inte behöva tänka såhär..?

Har tänkt på det flera änglaföräldrar skrev för ett tag sedan, om tecken från sina änglabarn. Om man nu ska tro på allt det här som jag skrivit om så blir ju tanken på tecken från barnen så mycket mer trolig också.

Några dagar efter att min mamma berättat att den här tjejen "kännt" Tilda i min närvaro låg jag och läste en godnatt saga för Pontus. På hans rum sitter en stor lampa, formad som en måne. Jag kan svära på att helt plötsligt så rörde sig något vid lampan, en skugga. Kunde inte låta bli att tänka på Tilda med en gång. Har inte tänkt på det så tidigare, men vi har alltid sedan Tilda gick bort sagt att Tilda finns "på månen" nu. Och då var det precis från månen hon visade sig...