Den där jobbiga månaden på året.. när allt kommer tillbaka. Alla besök på specialistmödravården. "Är bara meningen att ni ska få en liten bebis", "Verkar vara en frisk liten krabat där inne". Så.. den 15 november, igångsättning. En nyfödd dotter som inte andas, operation, beskedet om ett dödssjukt barn, sedan långa veckor av oro på sjukhuset och sedan hemma. Minns tiden med fasa, men ibland önskar jag mig på något underligt sätt dit igen. Att få en andra chans att njuta av varenda sekund av vår dotters andetag.
Vi skulle planerat Tildas tvåårsdag. Vilka presenter vi ska köpa, om vi ska ha födelsedagskalas, vilken tårta ska det vara? Sitter nu här istället och försöker klura ut vad vi kan köpa som kan pryda en gravplats. Ett blomsterarrangemang, någon sak?
Kan inte låta bli att känna ett sting i hjärtat när någon nämner månaden november. Det var då jag födde en för alltid älskad dotter, men även då jag fick det värsta besked en förälder kan få- "ert barn har en dödlig sjukdom och vi vet inte hur länge hon kommer att leva". Det liv vi drömt om med vårt nyfödda barn krossades och det förvandlades till en tid kaosartad tid. Var oändligt många tårar, total kärlek, ständig oro, glädje, psykiska sammanbrott, lycka, hopplöshet, stolthet och rädsla. En fruktansvärd tid, som jag tveklöst skulle uppleva igen om jag fick chansen. Älskade Tilda!
Vi kommer att fira Tildas födelsedag, som vi förhoppningsvis alltid kommer att fira den, uppe i Sveg. Fredrik har tagit ledigt 15:e och 16:e november. Vi kommer att vara hela familjen vid hennes grav. Funderar på att göra en tårta, men vet inte om det kommer att göra för ont...
Två år av tårar och värk i hjärtat... ett helt liv kvar. Älskade underbara Tilda, saknar dig så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar