Om tre dagar hade Tilda fyllt 2 år. Vet inte varför, men det känns jobbigare i år än inför hennes ettårsdag. Kanske för att lillebror finns hos oss nu, eller av någon annan anledning...
I fredags var jag in på en julbutik i Sågmyra. Hittade en så fin porslinsängel med ett hjärta i sina händer som jag köpte till vår älskade dotter. På onsdag eftermiddag åker vi upp till Sveg. På torsdag kommer vi att pynta hennes grav, precis som vi alltid kommer göra på hennes födelsedag.
Kan inte låta bli att tänka på det liv vi trodde att vi skulle få när vår dotter fortfarande låg i min mage. Jag kanske hade suttit och slagit in den sista födelsedagspresenten i kväll. Efter att ha pussat min sovande son och dotter på kinden hade jag öppnat min flickas garderob och funderat på vilken av klänningarna hon skulle ha på sig på sin stora dag. Hade tagit fram dagiskläder till dagen efter till dem båda. Viskat "god natt älskade Tilda" och liknande ord till storebror innan jag smugit ut ur rummet. Några minuter ur vardagen som vi aldrig får uppleva... Den sista gången jag stod med dörrarna öppna till Tildas garderob och grubblande värderade plaggen däri var dagen efter att vår älskade dotter somnat in. Jag skulle välja vilka kläder vi skulle klä på hennes livlösa kropp. Väljer man de vackraste plaggen eller favoritplaggen? Minns fortfarande stunden i detalj... lika då som nu rinner tårarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar