Minnesstund

Idag har jag och Melvin varit på minnesstund för Tilda och andra änglabarn, i Torsångs kyrka. Var min vän Ylva som hade bjudit dit oss. Var en fin och stämningsfull gudstjänst, med psalmsång, musik och ljuständning. Var även otroligt vacker och gripande diktläsning av två änglamammor. Vid varje nytt moment kom tårarna, men trots att det var jobbigt kändes det så bra att vara där. Som så många gånger tidigare kändes det så hjärtslitande men samtidigt fint att tända ett ljus för min älskade ängladotter Tilda.

På julafton 2005 hade Fredrik köpt ett mjukisdjur till Tilda. Ett får med änglavingar på ryggen, med en liten speldosa i. Drog man i snöret spelades "Blinka lilla stjärna". Speldosan följde med Tilda när hon levde och även i kistan tillsammans med hennes livlösa kropp. Sjukhusprästen som döpte Tilda berättade att just till den melodin kan man sjunga "Gud som haver barnen kär". På begravningen valde vi att "Blinka lilla stjärna" skulle spelas instrumentalt. Nu på minnesstunden idag, spelades den igen som en av psalmerna med texten "Gud som haver barnen kär". Så många vackra, glädjande minnen men även så smärtsamma!

Efteråt fikade alla tillsammans i församlingshemmet. Där fanns en gravid kvinna, mor- och farföräldrar, barn, mammor, pappor och bebisar. Trots att anledningen till att jag och Melvin var där idag var min förlorade ängladotter och att det var en jobbig stund kunde jag inte låta bli att se glädjen omkring mig. Att livet går vidare... Det har tagit mig två år att inse. Tilda kommer alltid att vara en otroligt saknad dotter, vi kommer alltid ha ett barn för lite och jag kommer alltid älska henne lika mycket som mina andra barn. Men hela mitt liv måste inte kretsa runt min dotter. Jag kan ha en psykiskt jobbig period utan att det beror på allt vi gick igenom med Tilda. På något sätt har jag tidigare varit ett en del av "livet efter Tilda", är inte Tilda som varit en del av mitt liv och min vardag. Men känns som att det är på väg att förändrats, inte av sig självt utan är något jag medvetet jobbar med varje dag. Försöker även göra Tildas minne till något vackert istället för något tungt, vilket konstigt nog inte är så lätt alla gånger. Är svårt att låta glädjen över den tid vi fick vinna över sorgen kring den tid vi förlorat.

Älskade Tilda, du kommer alltid att saknas på familjefotot.