Alla Helgons Dag

Många tårar har runnit idag. Vi hade tänkt att bara tända ett ljus hemma i Tildas änglaljushållare, men blev inte så. Vi har varit till Borlänge för att handla lite idag. Barnen somnade på vägen dit så det kändes inte så bråttom att åka direkt till affären. Jag har aldrig varit in i Stora Tuna kyrka, så jag kom på att vi kanske skulle passa på att åka dit och tända ljus för Tilda.

Så snart storebror tände första ljuset för sin lillasyster, som flera gånger tidigare, kom tårarna. De slutade inte att rinna. Vi tände fem ljus, ett från oss var i familjen och ett för alla andra små änglar och andra vi saknar i våra liv. Var många människor vid kyrkan, men bara jag som grät.

Vanligast är att man tänder ljus för en förälder eller någon annan som levt ett liv fyllt av väldigt många år, vi är inte så många som tänder ljus för våra förlorade små barn. Är det något jag lärt mig under dessa, snart två år är att låta gråten komma vart som helst. Det gör mig inget att folk tittar frågande på mig, känns falskt mot mig själv och Tilda att kämpa med att hålla tårarna tillbaka. Idag vid kyrkan upplevde jag som så många gånger tidigare det där trycket över bröstet när tårarna rann. Som att jag inte riktigt får det syre jag behöver.


Nu brinner ett ljus i Tildas ängel. Tänker på dig, min älskade dotter!