Jul utan vår dotter

Har tänkt skriva den här bloggen länge, men av någon anledning har jag dragit mig för det... När jag tänkt på min dotter senaste tiden har det varit en blandning av tårar, panikångestattacker och leenden.

Är många minnen som kommer tillbaka den här tiden. Är så precis att lillebror varit förkyld veckan innan jul, precis som Tilda var. Är inte så att jag är orolig att Melvin ska bli så påverkad av förkylningen som Tilda blev, men alla vakennätter och så vidare ger flashbacks. Är som att tiden för två år sedan och det här året går hand i hand.

Höll på att få en panikångestattack på H&M häromdagen när jag såg alla söta klänningar. Kände stressen komma och världen krympte med mig i centrum och alla klänningar som kändes som de kom allt närmre. Önskar att jag hade min dotter här och att jag faktiskt var ute för att köpa en klänning till henne.

Kom på en sak idag som säkert kommer att bli tradition här hemma. Har funderat på vad vi ska ge vår dotter i julklapp, oftast blir det ju en dekoration till hennes grav. Så kom jag på att det vore fint att ge en gåva till en fond till minnet av vår dotter. Den här julen blev det Hjärtebarnsfoden som fick ett bidrag. De som hjälpte oss så mycket efter att vår dotter somnat in.

För några dagar sedan pratade jag med Pontus alldeles efter att jag suckat över vilken fart det stundvis är på våra två små pojkar. Jag frågade Pontus vad han skulle tycka om en liten lillebror eller lillasyster (vilket för övrigt ligger ljusår bort i planeringen), han svarade så självkart "Men jag HAR ju en lillebror och lillasyster. Lillasyster är Tilda och lillebror är Melvin." Jag kunde inte sluta att le. Är så skönt med Pontus sätt att tala om henne. Det är så självklart att hon har sin plats i vår familj, pojkarnas syster på månen.

Vi har bestämt oss för att vara ensamma hemma på julafton, med jullunch och julklappsutdelning. Det är andra året vi är hemma på julafton och det är första året som vi är bara vår lilla familj. Just nu känns det viktigt att ha en jul för oss själva att verkligen gå tillbaka till kärnan- vår familj och försöka bygga upp en jultradition omkring vår familj och hur den ser ut idag. Men samtidigt känns det lite tungt. Sist vi var hemma på julafton var året då vår älskade dotter levde, två år sedan. Är lite rädd att det ska komma tillbaka många tunga minnen i morgon. Är jobbigt när det kommer, men samtidigt så skönt att hon fortfarande dyker upp i mina tankar i vardagen och vid de stora högtiderna.

En fridfull jul till min älskade dotter Tilda!