Alla helgons helg

Tycker inte om november månad. Livet känns som ett känslomässigt kaos. Tårar, skratt, sorg, lugn, vredesutbrott, tacksamhet och uppgivenhet. Jag känner mig disträ och hjärnan fungerar inte som den ska. Det här året är det värre än på flera år. Gravidhormonerna ställer till det och Tildas femte födelsedag närmar sig.

Vi åkte till Amsbergs kapell igår eftermiddag och tände ljus i minneslunden. Ett för Tilda och ett för alla andra vi saknar. Hjärtat värkte och tårarna rann. Jag saknar min dotter så obeskrivligt mycket! Jag är nervös inför födelsedagen. Jag vet inte hur jag ska få någon att förstå att fem känns värre än fyra. Men det gör det... Jag känner trygghet hos andra änglaföräldrar som beskriver sin saknad och sorg. Det gör att jag inte känner mig så ensam med mina tankar och känslor.

Jag glädjs och känner mig tacksam över de barn som fysiskt finns hos mig och det som växer i min mage. Ibland tror jag att jag uppskattar barnen mer än andra föräldrar gör, just för att jag vet hur det är att förlora ett av dem.

Helger som denna tar på mina krafter. Jag spelar tv-spel med pojkarna, gråter över den dotter ja förlorat, boar inför bebisens ankomst och glädjs över att jag har min make vid min sida genom allt detta. Allt med känslorna på utsidan. I morgon är i alla fall alla helgons helg över. Jag tar ett djupt andetag under veckan och blickar fram mot nästa helg med blandade känslor. Vi kommer få uppleva så många roliga möten, men även sorgfyllda...


Nu ska jag se en film med min älskade make och njuta av en av helgens bästa stunder.