Sorg över ett förlorat barn

Tänk, när man vaknar på morgonen vet man aldrig hur dagen slutar. En självklarhet såklart, men ibland lite för uppenbart.

Ja, har ju redan avslöjat att dagen började helt uruselt. Fortsatte lite bättre. Fick sms av vänner som jag älskar, ett glatt besked av min mamma...

Så berättar en kollega... hon kunde ju inte veta hur jag skulle reagera.

Jag tycker att jag har kommit så långt i att hantera sorgen av Tilda, att jag börjar bli ganska stabil i psyket. Men så kommer ett besked, som egentligen inte berör mig, men ändå blir som ett slag i magen och får mig att tappa andan.

Av en kollega som gick runt med en pengainsamling till blommor fick jag veta att en kollegas 17 åriga dotter omkom i en trafikolycka i fredags. Arbetsgivaren hade hanterat situationen klanderfritt. De hade pratat med personalen en i taget, med en sköterska från företagshälsovården närvarande. De hade pratat med mamman under kvällen och fortsatt stötta och hålla kontakten.

Men jag då?! Började arbeta efter semestern i måndags, helt ovetande. Klandrar inte cheferna, men känns lite synd att jag skulle få veta så, att jag skulle ramla mellan stolarna.

Efter några minuter, när allt sjunkit in kom tårarna. De ville inte sluta. Övergick i hysterisk gråt. Som vanligt i det tillståndet börjar jag må illa och kräks.

Satt och pratade med chefen i 40 minuter, darrande med tårarna rinnande. Satt ensam i ytterligare 20 innan jag bestämde att det fick vara nog för den dagen, dags att åka hem.

Så nu sitter jag i soffan. Helt mosig i hjärna, kropp och hjärta. Tänker på Tilda, tänker på dottern, tänker på mamman, på familjen och alla vännerna.

Sorgen blir så påtaglig när den kommer nära. Kan föreställa mig så många saker in i detalj, vad mamman känner, de beslut hon nu ska genomgå och vad hennes ögon får se. Att förlora ett barn går mot alla normer. Ingen förälder ska behöva planera sitt barns begravning. Ingen förälder ska behöva smeka sitt barns stela, bleka och kalla kind. Ingen förälder ska behöva besöka en kall gravsten på sitt barns födelsedag, istället för att se ett skrattande ansikte.

Chefen ska ringa i kväll och kolla hur jag mår. Känns skönt att jag har en krets av så underbara människor omkring mig.

Tänker på er J & E med nära och kära!